Schyman sjabblar igen
Bakgrunden är nog redan bekant för de flesta, men för säkerhets skull tar jag den i korta drag:
Den feministiska debattören Maria Hagberg har lämnat Feministiskt initiativ i protest mot att de, enligt Hagberg, ”blundar för hedersvåldet”. Istället har Maria Hagberg startat Nätverket mot hedersrelaterat våld. I ett par uppmärksammade debattartiklar och i radioprogrammet Studio Ett har Hagberg varit mycket kritisk mot hur Gudrun Schyman och Fi behandlar frågor som berör hedersrelaterat våld och kvinnoförtryck inom arabiska/muslimska kulturer.
I en debattartikel i dagens Kvällsposten (”Fi blundar inte för hedersvåld”, 2008-03-30) försöker Schyman försvara sej mot Hagbergs kritik. Hennes argumentation är oerhört tunn, och hennes försök att försvara Fi:s feghet i frågor som berör hedersrelaterat våld framstår som alltmer desperata och genomskinliga. I den aktuella artikeln är hennes enda egentliga argument att man genom att diskutera det hedersvåld som förekommer i vissa invandrargrupper skulle kunna få människor att tro att våld mot kvinnor inte förekommer bland infödda, etniska svenskar.
Schymans argument är förstås fullständigt idiotiskt. Det är ungefär som att säga: ”Vi får endast diskutera missbruksproblem ur ett övergripande perspektiv, där vi klumpar ihop både alkoholister, narkomaner och läkemedelsmissbrukare och kallar dem alla för missbrukare. För om vi diskuterar t. ex alkoholister för sej, så glömmer folk bort att det även finns narkomaner.” Bästa Gudrun, det ena utesluter givetvis inte det andra! Och de flesta människor är faktiskt så pass intelligenta att de kan hålla två tankar i huvudet samtidigt!
Dessutom är det givetvis så att det hedersvåld som förekommer i vissa invandrargrupper (huvudsakligen från arabiska/muslimska kulturer) präglas av vissa särdrag som i hög grad skiljer det från det kvinnovåld som förekommer i den svenska majoritetsbefolkningen. De huvudsakliga skillnaderna är att hedersvåldet i stor utsträckning är socialt accepterat inom den etniska gruppen, att det sanktioneras genom att kopplas till religion och tradition, samt att det ofta är en hel familj eller släkt som gemensamt planerar och utför våldet.
Schymans försök att bagatellisera hedersvåldet får mej osökt att tänka på ett uttalande journalisten och författarinnan Liza Marklund gjorde när hon intervjuades angående dokumentärromanen ”Gömda”, som ju är en autentisk skildring av hur en kvinna systematiskt misshandlas och förföljs av en man hon haft ett förhållande med. Marklund beklagade att den misshandlande mannen i ”Gömda” råkade vara en invandrare från mellanöstern. Hon menade att vissa läsare kanske skulle få en bild av att det endast är invandrarmän som utövar denna typ av kvinnovåld.
Nej, Liza, vi som läst ”Gömda” är inte så naiva att vi tror att det bara är invandrade män från mellanöstern som slår kvinnor. Vi vet förstås mycket väl att det finns gott om infödda svenska psykopater som misshandlar, hotar och förföljer kvinnor. Men de övergrepp huvudpersonen ”Maria” utsätts för i ”Gömda” beror faktiskt delvis på att den misshandlande mannen är invandrare med arabisk/muslimsk bakgrund. För när har man hört talas om att en svensk hustrumisshandlare som ålagts besöksförbud fått hjälp av ett tiotal kompisar för att kunna fortsätta hota och förfölja sitt ex?
