Rolf Hansson – om politik, samhällsdebatt, musik m.m.

Nu ska det bli tuffare tag i invandringspolitiken. På DN Debatt presenterade igår Tobias Billström och två av hans kollegor moderaternas planer på en förändrad migrationspolitik. Bakom alla de stora, abstrakta, högtflygande fraserna kunde man urskilja tre huvuddrag i moderaternas uppdaterade invandringspolitik:

1. Invandrare måste i högre grad kunna försörja sej själva, och ska inte fastna i bidragsberoende.

 2. Invandrare ska genom ekonomiska incitament förmås bosätta sej där det finns jobb och bostäder.

3. Det svenska samhället ska på ett tydligare sätt tala om för invandrare vilka regler och normer som gäller i Sverige.

Okej, det låter ju bra. Vi är som bekant många som sedan länge efterlyst en rejäl uppstramning av den extremt släpphänta svenska asyl- och invandringspolitiken. Givetvis är det positivt när förslag i denna riktning kommer från det dominerande regeringspartiet. Men ändå finns det många frågetecken.

Den stora, övergripande frågan är förstås om vi överhuvudtaget kan lita på Billström? Tänker verkligen moderaterna – och därmed hela alliansregeringen – göra radikala ändringar i invandringspolitiken? Eller är Billströms utspel bara ett spel för gallerierna, med syfte att försöka vinna tillbaks de borgerliga väljare som av aktuella opinionsmätningar att döma sökt sej till sverigedemokraterna?

Men, okej, låt oss vara schyssta och anta att Billströms nya giv faktiskt är mer än bara tomma ord. Då återstår ändå en hel del frågor.

För det första: Billström & co menar att det svenska samhället på ett tydligare sätt måste markera för invandrare vilka värderingar som gäller i Sverige. T ex skriver man:

I Sverige råder en utpräglad rädsla för att tydligt kommunicera helt fundamentala värderingar och värderingsbunden lagstiftning till människor som kommer hit. Oron för att missförstås eller utpekas som främlingsfientlig gör att vi i praktiken helt avstår från att ge en realistisk bild av vilka krav som gäller för den som vill leva ett bra liv i Sverige.

Men vilka fundamentala värderingar är det som avses? Enligt det politiskt korrekta synsättet är ju Sverige numera ett mångkulturellt samhälle, i vilket en mängd olika kulturer med därtill hörande värderingar existerar parallellt. Och enligt detta värderelativistiska synsätt har ju ingen kultur större rätt än någon annan att göra anspråk på att vara dominerande eller samhällsbärande. Redan vad gäller en sådan grundläggande definitionsfråga kan alltså moderaternas nya migrationspolitik stöta på patrull. Det är inte svårt att tänka sej de infekterade debatter som kan uppstå om någon tar sej friheten att försöka definiera vad som är “fundamentala svenska värderingar”.

Men, okej, låt oss för enkelhets skull anta att de fundamentala värderingarna som avses är sådana värderingar som delas av de flesta i den infödda svenska majoritetsbefolkningen. Man kan i så fall anta att det är fråga om moraliska regler med rötter i judisk-kristen tradition, samt en samhälls- och människosyn med ursprung i upplysningstidens ideal (demokrati, yttrandefrihet, religionsfrihet, ett sekulärt samhälle, osv). Till dessa värderingar kan också läggas ett starkt jämställdhetsideal och en stor respekt för sexuella minoriteters rättigheter. Hur ska det då rent praktiskt gå till när vi i högre grad ska slå vakt om dessa värderingar och på ett tydligare sätt kommunicera dem till invandrare?

Ska vi förbjuda religiösa friskolor, så att muslimska familjer inte kan isolera sina barn från majoritetssamhället? Ska vi skärpa lagstiftningen vad beträffar så kallade hedersbrott? Ska vi ta bort de föråldrade delar av skollagen som gör det möjligt för muslimska föräldrar att få sina barn befriade från t ex sexualundervisning? Ska vi ändra tolkningen av begreppet “hatbrott” så att det även kan omfatta de fall där invandrare begår brott mot infödda svenskar just för att de är infödda svenskar? Ska vi dra in bidragen till invandrarföreningar som inte kan visa att de aktivt arbetar för att deras medlemmar ska assimileras i det svenska samhället? Ska vi skärpa lagstiftningen så att det blir lättare för domstolarna att döma invandrade brottslingar till utvisning?

Eller ska vi låta Migrationsverket framställa en broschyr i vilken man på arabiska informerar om att det i Sverige är förbjudet att kasta ut sina döttrar från balkongen, och sedan dela ut den till alla SFI-elever?

Sådana konkreta frågor får vi inga svar på i Billströms artikel. Men det är förstås sådana frågor som är avgörande för om moderaternas förslag överhuvudtaget är värt att ta på allvar. Det är först när de övergripande, i hög grad abstrakta tankegångarna blir till konkret praktik som vi kan bedöma vad de egentligen är värda.

För det andra: I den invandringspolitik som aviseras läggs stor vikt vid att invandrare ska bli självförsörjande och inte ta för givet att de kan leva på bidrag. Hur ska då detta gå till? Arbetslösheten är redan hög och nu förutspås det bli sämre tider igen. När inte ens högutbildade svenskar kan få jobb, var ska det då finnas arbetstillfällen för (i många fall) lågutbildade invandrare som inte kan språket?

Moderaternas lösning på detta är att det ska skapas fler jobb inom det man kallar “den enklare tjänstesektorn”. Dessutom menar man att de jobb som redan finns i denna sektor måste bli lagliga. Man vill m a o få bort svartjobben inom t ex städbranschen och restaurangbranschen. I artikeln formuleras det så här:

Den nya och växande arbetsmarknaden inom den enklare tjänstesektorn måste tillåtas att växa sig stark. Ska den kunna erbjuda fler riktiga jobb måste den också bli vit. Starka incitament behövs för att uppmuntra människor att arbeta vitt redan under den första tiden i Sverige. Framför allt måste kombinationen bidrag och svarta inkomster förhindras. Vi kan inte acceptera att människor riskerar att utnyttjas utan värdighet och rättigheter på en svart arbetsmarknad.

Även detta låter förstås bra i teorin. Men om det ska skapas massor av nya, vita, lagliga jobb i den enklare tjänstesektorn krävs förmodligen en radikalt förändrad arbetsmarknadspolitik. Då måste nog de tänkta arbetsgivarna få rejäla incitament i form av sänkta skatter, sänkta arbetsgivaravgifter, minskat fackligt inflytande och en uppluckring av lagen om anställningsskydd. Och hur går det ihop med moderaternas benhårda ovilja att frångå “den svenska modellen” vad gäller arbetsmarknadspolitiken?

Det är som synes många frågor som måste besvaras innan man kan ta ställning till Billströms utspel om en skärpt invandringspolitik. Tills de frågorna besvarats är jag tyvärr böjd att tro att det bara är ännu ett exempel på populistiskt, till intet förpliktigande valfläsk.