Det är nog snarare du som inte riktigt förstått grundläggande demokratiska spelregler. Att demonstrera är en del av yttrandefriheten, ja. Att demonstrera MOT yttrandefrihet – vilket muslimerna i Örebro gjorde – är dock något annat. Enligt ditt sätt att resonera är även nazistisk propaganda okej – bara den utövas ”i demokratiska former”.

Vidare har vi i Sverige en skollag som skapats i demokratisk ordning av folkvalda politiker. Enligt denna lag har alla barn både en plikt och en rättighet att genomgå grundskolan. Innehållet i grundskolans undervisning har, åtmninstone i övergripande drag, bestämts på politisk väg. Enligt svensk lag har således ALLA barn både en plikt och en rättighet att genom skolundervisningen få basala kunskaper om t.ex. de stora världsreligionerna och musik. Om vissa föräldrar p.g.a. sina religiösa övertygelser förbjuder sina barn att ta del av dessa delar av skolundervisningen kan det enligt min mening definitivt klassas som religiös fanatism. Man kräver ju då att ens barn ska undantas från lagstadgade plikter för religionens skull.

Samma sak gäller detta med kvinnotider på badhus, gym o. likn. Om religionen hindrar människor från att delta i aktiviteter som av majoritetssamhället betraktas som fullt normala och oproblematiska, och om dessa människor tvingas kräva kostsam särbehandling p.g.a. sina religiösa övertygelser – ja, då är det enligt min åsikt fanatism.

En rimlig, icke-fanatisk religiositet innebär enligt min mening att man fullt ut respekterar yttrandefriheten även om den innebär att den egna religionen kritiseras eller häcklas, att man respekterar att samhället i stort är sekulärt och att religionen är en privatsak, samt att man kan anpassa sig till rådande majoritetskultur även om denna majoritetskultur kan innehålla inslag som inte går i linje med den egna religiösa övertygelsen.

Att demonstrera fredligt är en central del av yttrandefriheten. Hur är man fanatiker om man använder sig av denna rätt? Då vimlar sverige av fanatiker, de som demonstrerat mot irakkriget, mot löntagarfonder…

Mordhot, ja – hur många muslimer har utsatt vilks för detta?

Tragiskt att han inte längre finns med oss och kan berika oss med nya fantastiska artiklar och intervjuer.

Om vi med fanatism menar muslimer som sympatiserar med Al Qaida och vill bedriva terrorkrig mot västvärlden och införa sharia-lagstiftning så handlar det förstås om ett ytterst litet fåtal. Då kanske vi talar om någon eller några promille av alla i Sverige boende muslimer.

Men om vi med fanatism menar en allmän ovilja att anpassa sin livsstil och sina värderingar till ett modernt, sekulariserat, jämställt, västerländskt samhälle tycks andelen fanatiker vara ganska hög. Några exempel:

I allt fler svenska städer inför man nu speciella kvinnotider på allmänna badhus för att muslimska kvinnor inte vill bada med män närvarande. Av samma skäl har man i flera Friskis & Svettis-föreningar infört speciell ”tjejgympa”. Lärare på skolor i invandrartäta områden kan vittna om att det är mycket vanligt att muslimska barn (huvudsakligen flickor) av sina föräldrar förbjuds delta i gymnastik, simundervisning, sexualundervisning och skolresor som inkluderar övernattning.

I samband med publiceringen av de s.k. Muhammed-bilderna 2005-2006 protesterade även många i Sverige boende muslimer. Bl. a. var Sveriges Unga Muslimer (c:a 5000 medlemmar enligt Wikipedia) och Sveriges Muslimska Råd (paraplyorganisation för 9 olika svenska muslimska organisationer) emot publiceringen, och visade på så sätt att de inte fullt ut respekterar yttrandefriheten.

I samband med att Nerikes Allehanda 2007 publicerade Lars Vilks teckning av ”Mohammed som rondellhund” demonstrerade ett par hundra muslimer i Örebro och krävde en ursäkt av tidningen. Vilks blev i samband med detta också mordhotad.

Jag tycker att ovanstående exempel visar att det finns en utbredd muslimsk fanatism i dagens Sverige. Visserligen är det inte fråga om självmordsbombningar eller flygplanskapningar. Men det är fråga om människor som är så fanatiska i sina religiösa övertygelser att de vägrar respektera de spelregler som gäller i en modern, sekulär, västerländsk demokrati.