Rolf Hansson – om politik, samhällsdebatt, musik m.m.

Rolf Hansson

Archive for oktober 2008

En förebild för företagare

with one comment

Veckans hjälte är Göran Gustavsson i Malmö. Han driver två McDonald’s-restauranger och är dessutom – åtminstone av den debattartikel han skrivit i Kvällsposten den 23 oktober att döma – en av ytterst få företagare som på allvar visar samhällsansvar och socialt engagemang.

Jo, jag vet mycket väl att alla större företag numera ska framstå som socialt ansvarstagande. CSR (utläst Corporate Social Responsibility) är ett modebegrepp inom näringslivet, och praktiskt taget alla stora aktörer inom affärsvärlden försöker vinna moraliska poäng genom att sponsra ett eller annat välgörande ändamål. Detta förmenta sociala ansvarstagande framstår dock ofta som en ytlig, kosmetisk åtgärd utan egentlig substans. Med lite godhetssmink försöker man skyla över en rovkapitalism i vilken kortsiktig vinstmaximering är ledstjärna. Man skänker några hundratusen till ett barnsjukhus, men kan samtidigt – utan att bekymra sig det minsta – flytta fullt fungerande, vinstdrivande verksamheter till låglöneländer, med massarbetslöshet som följd.

Göran Gustavsson förespråkar emellertid ett verkligt socialt ansvarstagande. Han visar dessutom på att detta ansvarstagande inte behöver innebära några uppoffringar för affärsverksamheten, utan att det tvärtom kan generera ökad produktivitet och därmed ökade vinster.

Gustavsson har på sina bägge restauranger valt att i stor utsträckning anställa människor med invandrarbakgrund som haft svårt att komma in på arbetsmarknaden. Han menar att företaget på detta sätt fått en mängd duktiga medarbetare, och att det faktum att personalen har skiftande kulturell/etnisk bakgrund bör ses som en tillgång istället för som ett problem. Han skriver bland annat:

Fördelarna med kulturell mångfald bland medarbetarna är flera: rekryteringspotentialen blir större, kreativiteten ökar och servicen till kunderna förbättras.

Gustavssons inställning är naturligtvis berömvärd. Människor ges en chans att komma in i arbetslivet, och därmed i förlängningen i samhällslivet som helhet. Samtidigt visar Gustavsson att det inte behöver innebära uppoffringar att släppa in dessa människor, utan att det tvärtom innebär möjligheter och potentiella vinster.

Det är dock något som saknas i Gustavssons resonemang. Han tycks tro att utanförskapet uteslutande är ett invandrarproblem; att det bara är människor med invandrarbakgrund som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Sanningen är emellertid att invandrare bara är en av flera grupper som marginaliseras i den stenhårda konkurrens som råder på dagens arbetsmarknad. Det finns en mängd andra grupper vars arbetsmarknadssituation är lika svår, eller kanske till och med svårare, än invandrarnas. Jag tänker då t. ex. på de som försöker få förnyat fotfäste på arbetsmarknaden efter långtidssjukskrivning, de som lider av något handikapp, de som efter perioder av kriminalitet, missbruk eller andra svåra sociala problem försöker komma tillbaks till ”normala liv”, och – inte minst – alla de högutbildade akademiker vars utbildningsinriktningar inte anses attraktiva på arbetsmarknaden. Om vi vill bryta den onda spiral som utanförskapet på arbetsmarknaden innebär måste vi även inkludera dessa grupper i resonemanget. Det är, enkelt uttryckt, inte bara invandrare som har svårt att få jobb!

Sverige behöver förstås tusentals sådana som Göran Gustavsson; driftiga entreprenörer som kan förena framgångsrikt företagande med socialt ansvarstagande och en vilja att tänka utanför de invanda, förutfattade uppfattningarna. Dessutom behövs ett gynnsamt företagsklimat i vilket dessa entrepröner ges förutsättningar och incitament att utveckla sina idéer. Hittills har dock den sittande regering inte gjort mycket för att förbättra företagsklimatet. Kanske vågar vi hoppas på en förbättring innan nästa val?

Annonser

Written by Rolf Hansson

24 oktober, 2008 at 3:12 e m