Rolf Hansson – om politik, samhällsdebatt, musik m.m.

Rolf Hansson

Förlegad arbetsrätt ger sämre service?

leave a comment »

Om din prestation på jobbet inte leder till vare sej positiva eller negativa konsekvenser, hur agerar du då på arbetet? Är inte risken påfallande stor att de flesta nöjer sej med att göra precis så mycket som krävs och inte ett dugg mer? En aktuell undersökning om servicepersonal kan kopplas till den förlegade svenska arbetsrätten.

En bekant till mej som bott mycket utomlands, huvudsakligen i USA och Italien, fick frågan vilken kulturell skillnad som slog henne tydligast när hon kom hem till Sverige. Hennes spontana svar blev:

– Den service man får när man till exempel handlar i en butik eller äter på restaurang. Servicen i Sverige är katastrofalt dålig jämfört med vad jag är van vid från USA och Italien!

Hennes uppfattning bekräftas i viss mån av en aktuell undersökning gjord av företaget Better Bussiness World Wide. I ”The smiling report” har man bl.a. undersökt hur ofta butikspersonal i olika länder bemöter kunder med ett leende och en hälsning. Sverige hamnade på 24:e plats av de 66 länder som ingick i undersökningen.

Det kan förstås tyckas banalt att göra statistiska undersökningar om hur ofta butikspersonal ler och hälsar. Men man kan anta att leenden och hälsningar är indikatorer som avspeglar servicementaliteten som helhet. Den personal som ler och hälsar är förmodligen generellt sett mera serviceinriktad än den personal som inte gör det.

Varför hamnar då Sverige förhållandevis långt ner på listan? Personligen tror jag att den hårt reglerade svenska arbetsmarknaden är en starkt bidragande orsak. Den som i Sverige arbetar inom ett lågkvalificerat serviceyrke utan större möjligheter till karriärsutveckling och avancemang, t.ex. ett butiksbiträde, har inga drivkrafter att förbättra sin arbetsprestation, bortsett från en eventuell personlig känsla av yrkesstolthet. Jag kan tänka mej att en hel del butiksanställda resonerar ungefär så här:

Om jag anstränger mej extra mycket och är artig, trevlig och serviceminded mot kunder så tjänar jag inget extra på det. Jag får inte mer betalt och jag har heller inga möjligheter att avancera och bli t.ex. butikschef, eftersom arbetsgivaren då kräver en högre utbildning som jag saknar. Om jag å andra sidan bara gör precis så mycket som jag behöver och aldrig anstränger mej att vara trevlig eller ge kunderna mer service än det nödvändigaste, så får jag inga negativa konsekvenser av det. Jag är ju fast anställd och så länge jag inte grovt missköter arbetet är jag skyddad av LAS och kan inte få sparken.

Här har vi alltså – enligt min tolkning – ytterligare ett exempel på hur den förlegade och otidsenliga arbetsrättslagstiftningen och den totala avsaknaden av rörlighet på arbetsmarknaden leder till negativa konsekvenser för svenskt näringsliv, och därmed för det svenska samhället som helhet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: