Rolf Hansson – om politik, samhällsdebatt, musik m.m.

Rolf Hansson

Posts Tagged ‘arbetsrätt

Arbetsmarknadsminister med kluven tunga

leave a comment »

Moderaternas argument för att bibehålla den föråldrade och starkt exkluderande arbetsrättslagstiftningen framstår som allt mindre trovärdiga. Det är uppenbart att oviljan att reformera LAS beror på populism och rädsla att förlora väljare, inte på seriösa bedömningar av vad som är mest gynnsamt för svensk ekonomi och arbetsmarknad. Nu visar det sej att Globaliseringsrådets kansli i sin slutrapport rekommenderar en reformering av LAS. Hur länge kan Littorin fortsätta hyckla?

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om hur arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin försvarar LAS med argumentet att vi utan rådande arbetsrättslagstifting skulle få en konfliktfylld arbetsmarknad, vilket skulle vara potentiellt skadligt för svensk industri. Littorins argument känns dock föga trovärdigt, med tanke på att både Svenskt Näringsliv och Företagarna vill se en uppluckring eller ett avskaffande av LAS.

Globaliseringsrådet är ett slags tankesmedja som skapats av regeringen för att ”komma med idéer och förslag om hur Sverige kan stå starkare i globaliseringens tid”. Idag presenterade Globaliseringsrådets kansli sin slutrapport med titeln Utvecklingskraft och omställningsförmåga. En globaliserad svensk ekonomi. Ett av de förslag som framförs i rapporten är… ja, just det: en reformering av LAS. Bland Globaliseringsrådets 22 ledamöter ingår två ledande moderatpolitiker; utrikesminister Carl Bildt och – surprise! – arbetsmarknadsminister Littorin.

Visserligen sägs det uttryckligen på regeringskansliets webbsajt att Globaliseringsrådets åsikter inte nödvändigtvis behöver vara regeringens åsikter. Rådets rapporter ska snarast ses som ”policyrekommendationer” eller ”kunskapsunderlag”. Men det urholkar förstås ändå Littorins och regeringens trovärdighet när man envist fortsätter försvara en viss lagstiftning, samtidigt som en organisation man själv skapat och är delaktig i rekommenderar en reformering av samma lagstiftning.  Som sagt, hur länge kan Littorin fortsätta hyckla?

Förlegad arbetsrätt ger sämre service?

leave a comment »

Om din prestation på jobbet inte leder till vare sej positiva eller negativa konsekvenser, hur agerar du då på arbetet? Är inte risken påfallande stor att de flesta nöjer sej med att göra precis så mycket som krävs och inte ett dugg mer? En aktuell undersökning om servicepersonal kan kopplas till den förlegade svenska arbetsrätten.

En bekant till mej som bott mycket utomlands, huvudsakligen i USA och Italien, fick frågan vilken kulturell skillnad som slog henne tydligast när hon kom hem till Sverige. Hennes spontana svar blev:

– Den service man får när man till exempel handlar i en butik eller äter på restaurang. Servicen i Sverige är katastrofalt dålig jämfört med vad jag är van vid från USA och Italien!

Hennes uppfattning bekräftas i viss mån av en aktuell undersökning gjord av företaget Better Bussiness World Wide. I ”The smiling report” har man bl.a. undersökt hur ofta butikspersonal i olika länder bemöter kunder med ett leende och en hälsning. Sverige hamnade på 24:e plats av de 66 länder som ingick i undersökningen.

Det kan förstås tyckas banalt att göra statistiska undersökningar om hur ofta butikspersonal ler och hälsar. Men man kan anta att leenden och hälsningar är indikatorer som avspeglar servicementaliteten som helhet. Den personal som ler och hälsar är förmodligen generellt sett mera serviceinriktad än den personal som inte gör det.

Varför hamnar då Sverige förhållandevis långt ner på listan? Personligen tror jag att den hårt reglerade svenska arbetsmarknaden är en starkt bidragande orsak. Den som i Sverige arbetar inom ett lågkvalificerat serviceyrke utan större möjligheter till karriärsutveckling och avancemang, t.ex. ett butiksbiträde, har inga drivkrafter att förbättra sin arbetsprestation, bortsett från en eventuell personlig känsla av yrkesstolthet. Jag kan tänka mej att en hel del butiksanställda resonerar ungefär så här:

Om jag anstränger mej extra mycket och är artig, trevlig och serviceminded mot kunder så tjänar jag inget extra på det. Jag får inte mer betalt och jag har heller inga möjligheter att avancera och bli t.ex. butikschef, eftersom arbetsgivaren då kräver en högre utbildning som jag saknar. Om jag å andra sidan bara gör precis så mycket som jag behöver och aldrig anstränger mej att vara trevlig eller ge kunderna mer service än det nödvändigaste, så får jag inga negativa konsekvenser av det. Jag är ju fast anställd och så länge jag inte grovt missköter arbetet är jag skyddad av LAS och kan inte få sparken.

Här har vi alltså – enligt min tolkning – ytterligare ett exempel på hur den förlegade och otidsenliga arbetsrättslagstiftningen och den totala avsaknaden av rörlighet på arbetsmarknaden leder till negativa konsekvenser för svenskt näringsliv, och därmed för det svenska samhället som helhet.

När fan blir gammal…

leave a comment »

”När fan blir gammal blir han religiös”, brukar det heta. Uttrycket känns passande när det visar sej att t.o.m. Lena Mellin, ledande politisk kommentator på sosseblaskan Aftonbladet, insett att det är dags att reformera arbetsrättslagstiftningen.

Bara några dagar efter att centern beslutat sej för att verka för en uppluckring av LAS chockar AB-journalisten många av sina sosse-läsare med att konstatera att LAS är en av orsakerna till den orimligt höga ungdomsarbetslösheten.

Visserligen tycks Mellin anse att LAS bara försvårar för ungdomar. I själva verket gör LAS förstås det svårare för många grupper som av ett eller annat skäl hamnat utanför arbetsmarknaden: invandrare, människor som varit långtidssjukskrivna, akademiker med ”smala” utbildningar, människor som p.g.a. olika sociala problem (t.ex. missbruk eller kriminalitet) förlorat fotfästet på arbetsmarknaden och försöker komma tillbaka, m.fl. Oavsett utanförskapets orsaker kan man konstatera att det är oerhört svårt för den som befinner sej utanför att komma in. Och en av orsakerna till detta är förstås den starkt exkluderande arbetsrättslagstiftningen.

Mellin tycks också anse att det enda problemet med LAS är att lagstiftningen gör det svårare för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden. Det finns förstås en mängd andra problem som också är förknippade med LAS.

Men, skit samma, det är hur som helst glädjande att en tongivande skribent på en socialdemokratiskt tidning vågar utmana  rörelsen och konstatera något som egentligen är fullständigt självklart; nämligen att svensk arbetsmarknad inte kan fortsätta regleras av en föråldrad, otidsenlig lagstiftning som utformats efter de förhållanden som rådde på 1970-talet!

Grattis, Lena Mellin, till att du kommit till insikt! Hoppas du kan få fler av dina kollegor med dig!

Written by Rolf Hansson

12 maj, 2009 at 5:41 e m

Ett bra förslag som inte leder någonvart

leave a comment »

Inför valet 2006 var centern det enda partiet som öppet talade om att luckra upp eller rentav helt skrota lagen om anställningsskydd. Efter valet blev det fullständigt tyst om denna fråga. Nu – snart tre år senare – återupptar centerpartisterna sin kritik av lagen om anställningsskydd. Magnus Andersson, ordförande i CUF, vill helt avskaffa LAS, men partiet väljer att förespråka något man kallar ”mini-las”. Man vill alltså ha kvar arbetsrättslagstiftningen, men i en modifierad, mildare form.

Man kan fråga sig varför centern valde att inte fortsätta argumentera för avskaffande eller uppluckring av LAS efter valet 2006. Det sannolika skälet är påtryckningar från moderaterna, som ju absolut inte ville göra ändringar i arbetsrätten. Det bedömdes förmodligen som viktigt att den borgerliga alliansen skulle visa upp en enad front; det fick inte se ut som om man var oense i centrala frågor.

Moderaterna försvarar fortfarande den förlegade, otidsenliga arbetsrättslagstiftningen. I en kommentar till centerns utspel säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin:

 – Det här innebär en risk att vi får en mycket mer konfliktfylld arbetsmarknad, och det gagnar inte svensk industri.

Men Littorins argument håller inte. Hur kan arbetsmarknadsministern hävda att det skulle kunna vara potentiellt skadligt för svensk industri att avskaffa eller luckra upp LAS, när såväl Svenskt Näringsliv som organisationen Företagarna argumenterar för en uppluckring eller ett fullständigt avskaffande av LAS? Dessa bägge organisationer representerar ju just industrin, och de vet förstås vad som är mest gynnsamt för deras medlemmar.

Nej, moderaternas vägran att reformera arbetsrätten handlar med all säkerhet inte om att vilja gå industrin (eller näringslivet som helhet) till mötes. I så fall hade man avskaffat LAS för länge sedan. Snarare handlar det om rädsla för att förlora väljare. Man har lyckats vinna en del socialdemokratiska väljare från arbetar- och lägre medelklass, och man är rädd att förlora dessa om man börjar tala om att avskaffa den nuvarande arbetsrätten.

Nu visar centern visst politiskt mod genom att åter ta upp frågan om ett avskaffande av LAS. Visserligen har man modifierat CUF-ordförandens ursprungliga förslag och vill ha kvar ett mini-las, men det är ändå ett steg i rätt riktning. Men vart kommer detta att leda?

Sannolikt kommer det, vilket Maud Olofsson & co säkert är väl medvetna om, inte att leda någonstans överhuvudtaget. Om det blir fortsatt borgerligt styre efter valet 2010 talar allt för att moderaterna åter kommer att bli det dominerande borgerliga partiet, och att de kommer att kunna sätta agendan för en eventuell borgerlig regering. Och moderaterna är, som sagt, alldeles för fega och populistiska för att våga avskaffa LAS. Alltså kommer vi troligen att få se en upprepning av det som skedde efter valet 2006.

Så, bästa centerpartister, ert förslag är bra i teorin. Men i praktiken blir det inget mer än tomma ord, eftersom de nuvarande politiska styrkeförhållandena gör att förslaget blir omöjligt att genomföra.