Rolf Hansson – om politik, samhällsdebatt, musik m.m.

Rolf Hansson

Posts Tagged ‘feminism

Låt oss bara jobba ifred!

leave a comment »

För ett par dagar sedan tog jag upp händelsen med den universitetsanställde som anklagats för ”kränkande särbehandling på grund av kön”. Orsaken till anklagelserna var att han inte visat tillbörlig uppmärksamhet under en föreläsning om sexuella trakasserier. Den alltid vassa Sanna Rayman tar upp samma händelse i en artikel i dagens Svenska Dagbladet, men väljer att se den ur en annan vinkel.

De flesta som kommenterat historien (inklusive undertecknad) har sett den som ännu ett uttryck för extremfeminism och genustokerier. Sanna Rayman gör en annan tolkning. Hon ser den anklagade mannens beteende som en rimlig reaktion på att han tvingas genomlida meningslösa kurser som inte har ett dugg med hans egentliga arbete att göra.

Den alldeles lysande slutklämmen på Raymans artikel fick mej att skratta högt:

Nu tänker jag våga mig på att föra en grupptalan. Gruppen jag menar är alla vi som inte vill jämföras med bojar. Vi som vill slippa att utbildas om härskartekniker. Vi som avskyr att gruppcoachas om värdegrunder. Vi som ogillar att medvetandegöras om genusstrukturer i kontorslandskapen. Vi som hatar att teambuildas av fan och hans queera moster. Kort sagt, jag talar nu för alla de som gillar att…eh…jobba på jobbet. Det enda vi ber om är att ni i den andra gruppen ska lämna oss i fred. Låt oss bara jobba. Snälla?

You go girl!

Genusvansinnet når nya höjder

with one comment

De mest rabiata tokfeministerna tycks tack och lov inte få så mycket medieutrymme för närvarande. Ibland händer det till och med att man kan läsa en hel debatt- eller kultursida i någon av de större dagstidningarna utan att stöta på begreppen ”könsmaktordning” och ”patriarkal struktur”. Men tro inte att de har gett upp för det.

Gudrun och Tiina och deras gelikar håller förstås fortfarande på och letar orättvisor, och kan med sina ytterst elastiska teorier tolka in kvinnoförtryck och manlig överordning i precis vilket sammanhang som helst. I synnerhet verkar genusvansinnet ha fritt spelrum i vissa akademiska miljöer.

 Matematikern Tanja Bergkvist är en av dem som lyckats kritisera tokfeminismen och genustänkandets mest extrema avarter. Förmodligen kommer hon undan med detta för att hon är kvinna. Detta enligt samma pk-princip som innebär att endast muslimer kan kritisera islam utan att bli anklagade för islamofobi, eller att endast invandrare kan kritisera invandringspolitiken utan brännmärkas som främlingsfientliga.

Via Johan Ingerös blogg hittade jag denna utmärkta text som Tanja Bergkvist lagt upp på sin blogg för ett par dagar sedan. Texten förtjänar att läsas i sin helhet, men den kan kort sammanfattas ungefär så här:

En manlig anställd vid ett svenskt universitet har fått officiell kritik av rektorn för att ha utsatt en kvinna för ”kränkande särbehandling på grund av kön”. Kvinnan i fråga var i egenskap av ”jämställdhetsexpert” på mannens arbetsplats för att hålla ett föredrag om sexuella trakasserier. Den kränkande särbehandlingen bestod i att mannen under föredraget varit ouppmärksam och tittat i sina papper istället för på föreläsarens OH-bilder. Dessutom hade någon hört honom kommentera jämställdhetsexpertens klädsel i korridoren i samband med föreläsningen.

Detta ses alltså som en kränkning av sådan dignitet att mannen får emotta en officiell reprimand från organisationens högste chef…

Man kan förstås skratta åt sådana här historier och krasst konstatera att vi lever i ett land där den politiska korrektheten i vissa frågor (läs: feminism och invandringspolitik) nått en sådan nivå att vissa grupper av människor totalt förlorar verklighetskontakten.

Men skrattet fastnar i halsen när man betänker att det faktiskt finns ett verkligt kvinnoförtryck. Enligt BRÅ ökade den anmälda misshandeln mot kvinnor med 34 procent under perioden 1998 – 2007. Under samma tid ökade antalet anmälda sexualbrott med c:a 50%. Vi vet också att det inom vissa invandrargrupper finns ett utbrett hederstänkande som leder till att unga flickor hindras från att leva fria, självständiga liv och i värsta fall misshandlas eller mördas för att skydda familjens ”heder”.

Detta är högst reella samhällsproblem. Varför ägnar inte jämställdhetsexperterna sin tid och kraft åt dessa frågor istället för åt trams?