Rolf Hansson – om politik, samhällsdebatt, musik m.m.

Rolf Hansson

Posts Tagged ‘invandringsdebatt

Vi-och-dem-argumentet håller inte!

with one comment

Det finns inget de och vi. Det finns bara ett vi. Detta vi är odelbart. Annars är vi inte längre människor. Så allvarligt är valet, här och nu, och alltid.

Så löd de avslutande raderna i en insändare som publicerades i Kvällsposten häromdagen. Texten var en av tusentals som under de senaste veckorna behandlat Jimmie Åkessons beryktade debattartikel om islam som ett hot mot Sverige. Temat var förstås att Åkesson genom sin islamkritik försöker skapa ett ”vi-och-dem-tänkande”, enligt vilket ”vi” (infödda svenskar) ställs mot ”dem” (muslimska invandrare). Insändarskribenten använde sig av ett av standardinslagen i den arsenal av politiskt korrekta argument som brukar tas till för att hindra en kritisk debatt om invandringspolitiken. Visserligen var tonfallet något mera högtravande och känsloladdat än vad som är brukligt. Men argumentet var likväl det samma. Jimmie Åkesson hade skapat ett vi-och-dem-tänkande, och det får man absolut inte göra i politiskt korrekt svensk samhällsdebatt!

När politiskt korrekta tyckare anklagar Åkesson och andra debattörer som riktar kritik mot svensk invandrings- och integrationspolitik för att skapa ett vi-och-dem-tänkande gör de sig skyldiga till ett grovt tankefel. Alla som är någorlunda kapabla till logiskt tänkande och – åtminsone för ett ögonblick – kan ta av sig de rosafärgade pk-glasögonen och använda sitt sunda förnuft inser nämligen följande:

Praktiskt taget alla samhällsproblem går i någon mening att koppla till någon specifik grupp av människor. Om vi t. ex. vill diskutera alkoholmissbruk kan vi konstatera att detta problem är föga utbrett bland helnykterister och måttlighetsdrickare. Det tenderar däremot att vara vanligt bland storkonsumenter av alkohol, dvs. dem som vi i dagligt tal kallar alkoholister. En diskussion om alkoholmissbruk leder då till ett vi-och-dem-tänkande, där vi (nykterister och måttliga konsumenter) ställs i kontrast till dem (folk som dricker för mycket). Föjlaktligen går det inte att ha en öppen debatt om alkoholmissbruk, då en sådan debatt leder till ett vi-och-dem-tänkande.

Samma sak gäller om vi vill diskutera problemet med att en del höga chefer inom näringslivet tillskansar sig orimligt stora bonusar och ”fallskärmar”. En diskussion kring detta problem leder förstås till ett vi-och-dem-tänkande där vi (vanliga människor som inte får tjugo extra årslöner för att vi gjort vårt jobb) ställs mot dem (giriga näringslivstoppar i total avsaknad av moral). Alltså kan vi inte prata om detta problem heller. Och så vidare.

Konsekvensen av detta sätt att resonera är att en mängd viktiga samhällsfrågor blir omöjliga att debattera. Om man aldrig får peka ut någon kategori människor eftersom man då gör sig skyldig till vi-och-dem-tänkande innebär det att massor av samhällsproblem – från trafikolyckor till disciplinproblem i skolan till organiserad brottslighet – inte går att diskutera. Detta är, som alla tänkande människor inser, fullständigt absurt.

Om det finns samhällsproblem som direkt går att koppla till invandrade muslimer, så måste givetvis dessa problem kunna diskuteras öppet och ärligt, utan att diskussionen ska hindras av en skitnödigt politiskt korrekt rädsla för att skapa ett vi-och-dem-tänkande!

Sedan kanske Åkesson har fel i andra, mera övergripande delar av sitt resonemang. Måhända går det inte att belägga att vissa sociala problem eller integrationsproblem är knutna till just muslimer. Kanske har det sociala utanförskapet och den höga kriminaliteten inom vissa invandrargrupper ingenting med religionen att göra. Men det är i så fall en annan femma. Min poäng är att det i den pågående diskussionen om islam i Sverige inte är ett hållbart argument att anklaga meningsmotståndare för att skapa ett  vi-och-dem-tänkande.

Written by Rolf Hansson

29 oktober, 2009 at 8:23 e m

Sund anständighet eller fegt hyckleri?

with one comment

Vi behöver mer – inte mindre – politisk korrekthet! Det hävdar den socialdemokratiske f.d. utbildningsministern Bengt Göransson. Han ger en förenklad och starkt vinklad bild av vad politisk korrekthet innebär, men hans text väcker ändå intressanta frågor. Ska politisk korrekthet ses som en sund anständighet och känsla för vad som är passande? Eller är den bara ett uttryck för fegt, konformistiskt hyckleri?

I en krönika i Helsingborgs Dagblad 2009-05-13 resonerar Bengt Göransson kring begreppet politisk korrekthet. Han menar att han kommit att ompröva detta begrepp. Politisk korrekthet är enligt Göransson något som behövs för att hålla det offentliga samtalet på en anständig nivå. Han skriver:

Jag tror att vi behöver mer, inte mindre av politisk korrekthet i samhället. Bara genom att värdesätta den kan vi hindra grov rasism, förakt för oliktänkande och kränkning av medmänniskor att exponeras offentligt. Den som vet att hålla inne med den sortens åsikter och beteenden, som känner ett moraliskt tryck eller som lärt sig att skämmas för grovheter förtjänar respekt. /…/ Yttrandefriheten får aldrig innebära en rätt för var och en att ge efter för varje sin fördom, och man är inte heller skyldig att framföra alla sina oöverlagda tankar.

Inte oväntat använder sej Bengt Göransson sedan av Sverigedemokraterna som exempel för att illustrera vilka ”grovheter” som kan släppas fram när det brister i politisk korrekthet.  Bl.a. berättar han om hur den dåvarande moderate riksdagsmannen Sten Andersson (numera sverigedemokrat) implicit försvarade apartheidsystemet i Sydafrika i en riksdagsdebatt 1987.

Hur ska vi då se på politisk korrekthet? Har den gamle ministern rätt när han väljer att se politisk korrekthet som ett slags anständighet som behövs för att inte den politiska debatten ska spåra ur i fördomar, förakt och kränkningar?

Invandringsdebatten är ett utmärkt exempel att granska, eftersom det troligen är den samhällsfråga som i Sverige omgärdas av mest politisk korrekthet.

På invandringskritiska bloggar och nätforum är ”politiskt korrekt” det absolut värsta man kan vara. I dessa forum talar skribenterna föraktfullt om ”pk-maffian”, ”pk-eliten” eller ”pk-iterna”, och avser då de flesta etablerade politiker, debattörer och journalister. Man menar att dessa medvetet försöker dölja invandringens negativa konsekvenser i form av kriminalitet och sociala problem. T.ex. refererar man ofta till BRÅ:s undersökningar för att påvisa invandrares överrepresentation i brottsstatistiken.

Problemet med de diskussioner som förs på dessa forum är emellertid att de tenderar att urarta i just den sortens ”grovheter” som Bengt Göransson vänder sej mot. Sakliga, faktabaserade texter om t.ex. brottslighet bland invandrare genererar ofta grovt generaliserande, fördomsfulla och – ibland – öppet rasistiska kommentarer.

Om man å andra sidan ser på innehållet i ”gammelmedia” är tendensen den rakt motsatta. Där riskerar man aldrig att gå över gränsen och förfalla till ”grovheter”, eftersom man nogsamt ser till att undvika debatter eller nyhetsrapportering som i klartext behandlar invandrares brottslighet eller andra känsliga frågor som hör samman med invandring och flyktingmottagning. Sådant material skulle ju kunna fungera som argument för ”främlingsfientliga krafter” och då skulle man ju kunna anklagas för att ”fiska i grumliga vatten”. Så istället håller man käften.

Bägge dessa ytterligheter; nätforumens fördomsfulla plumpheter och de etablerade mediernas fega strutsbeteende, är förstås lika korkade och kontraproduktiva. Det måste givetvis vara möjligt för någorlunda vettiga, tänkande människor att diskutera känsliga frågor på en civiliserad nivå, utan att förfalla till fördomar, generaliseringar, hat och förakt. För visst kan man väl vara anständig och civiliserad utan att för den skull vara feg och hycklande?